det är ett slags helvete, men snart är jag fri..
det är så himla himla svårt. Att gå tillbaka till idiotiska killar handlar inte om att man själv är dum i huvet eller har dålig verklighetsuppfattning. Det handlar inte heller om att "kärleken gjort en blind", för ofta SER man och man VET men man gör det ÄNDÅ. Trots alla vänner som berättar om vilken "jävla idiot han är".
Det handlar helt enkelt om ett beroende. Ett beroende av kärlek och en människa. Ett beroende av känslor han en gång fått dig att känna. Det är ju som vilket jävla beroende som helst! Det är i ens hjärna hela tiden och gör fysiskt ont. Kan inte tänka, äta, sova eller koppla bort.
Måste bara få vara med honom. Trots att han är lika dålig som kokain eller heroin. Om inte värre.
När någon går för långt ska du tillrättavisa - en gång - och det ska räcka med det. Någon som verkligen ångrar sig gör aldrig om det.
snälla låt mig få vara fri nu, kan de som håller fast mig bara släppa
för ja orkar inte må så här nå mer..
