Zarah Linnea Moa Nywertz..

jag minns så väl den dagen då det blev du och jag..
ja minns så väl dom dagarna innan som vi bara umgicks.
det tog bara en vecka innan du och jag blev vi.
ja kände direkt känslor för dig och att du var en sån person
som ja vill ha i mitt liv. ja kan inte få ut min lycka i ord som ja
kände, ja var så glad.. så glad att ha träffat dig och idag har de gått
fyra år.. ja minns så väl när vi satt där på golvet hemma hos dig, vi satt
lutade mot soffan och du hållde om mig.. ja fick ett sms och en fråga
där de stog '' är ni tillsammans '' vi de tillfället visste ja inte, så ja
visa dig sms och du tog min mobil efter en stund gav du tillbaka
den och viskade i mitt öra.. klart vi är tillsammans. åh ja kan
inte förklara hur glad ja var. mitt liv tog en ny vänding, ja var bara 16
år då.. och du satte verkligen färg på min tillvaro. du hjälpte mig
ur all skit som var i mitt liv, du fick mig att bli jag.. du fick mig
att bli den person som ja är idag och de är jag tacksam för.
som ja har sagt många gånger, tack vare dig sitter ja här idag, tack
vare dig så lever jag idag och det är bara sanningen. vad hade hänt om inte
du kom in i mitt liv ? de vill jag inte ens tänka på.. dagarna gick och det
kändes som ja levde i en dröm, de var och är dig som ja vill leva med..
jag har vart säker hela tiden trots våran berg och dalbana som vi
har åkt. men för de så har vi alltid kommit tillbaka till varann.
vi hade våra svackor redan första månaderna, ja fick se nya sidor av
dig.. och jag begick ett stort misstag som jag ångrar så innerligt
än idag och de vet du hjärtat. ja ville inte såra dig med de som hände
så valde och lämna dig tills tiden gick och ja insåg att ja kan inte
leva utan dig.. men tiden så kom de fram vad som hade hänt och ja är
glad att du gav mig en ny chans och acsepterade mig ändå.
men för de så var du aldrig värd de, ja var väl bara inte van vid känslan
att bli älskad som du älskade mig och de var och är underbart..
efter de gick tiden vidare med dig vid min sida och ja älskade varje dag
med dig. vi har också upplevt mycket fint på vägen och ja såg äntligen livet
från en annan sida, hur underbart de kunde vara och hur du gjorde
mina dagar värda att leva. du har alltid vart den som ja har sett upp till..
du har alltid vart den som ja har gjort allt för. många vänner förlorade ja på vägen
men bara jag hade dig så var allt bra kände ja. med tiden så kom
sakta din svartsjuka, men tiden så vart den jobbigare och jobbigare..
så jobbig att ja inte kunde leva med den, hur ärlig ja än var så stannade
de. och ja gav dig en chans att tro på mig och oss. men ja såg ingen annan
utväg än att lämna dig igen.. det gjorde ont i hjärtat och de var de sista jag ville.
under dom få dagarna så hände de mycket, som ja gjorde mig ledsen och
fick mig att börja undra. jag förstog din känsla och hur dåligt du mådde.
men ja kände då att ja kan inte vara med någon som begränsar mitt liv..
och även vid de tillfälle så gick veckorna, tre veckor. sen var vi tillsammans
igen kärare än någonsin tiden gick och började tro på oss igen.
vi var glada, ledsna och svek varann men ändå stog vi kvar.
svartsjukan kom stark tillbaka igen och yttligare än gång så kände ja nej
jag kan verkligen inte leva så här hur mycket jag än älskade dig.
jag förstår dig sista gången att du inte ville ta tillbaka mig, men ja är tacksam
idag att du gjorde de.. från och med den stunden så stannade jag.
på nyår år 2008 så förlovade vi oss och ja kunde inte vara lyckligare.
jag älskade att våran kärlek fick ringar.. jag älskade att få vakna upp varje
morgon brevid dig. du är den bästa som har hänt mig oavsett hur dåligt jag har mått..
2009 var året då jag var utomlands första gången och de var med dig.
den finaste upplevelsen fick ja och ja kommer aldrig glömma den veckan. ja var
utomlands och de kändes så overkligt, ja som aldrig ens skulle sätta min fot
på ett flygplan.. men när ja fick frågan om ja ville följa med så blev de så :)
en helt annan miljö, en helt annan värme och en helt annan känsla
var de :) så sjukt underbart. och det bästa var att du var brevid mig.

under den här tiden som gick så mådde jag också dåligt,
jag såg nya sidor av dig som ja inte ens trodde fanns..
saker hände som ja aldrig trodde att du kunde göra, du som fick
mig att må så bra fick mig också att gråta som en liten flicka.
och ja har verkligen hatad dom stunder som ja har
grävt ner mig själv för att du fick mig att känna mig som en
liten flicka, så himla osäker och inte visste vilket
ben man skulle stå på. alla ner värderande ord,
alla tårar som ja har falltid för dig.. tror aldrig att ja har
gråtit så mycket för annan människa någon gång. ja vet vad
jag har gjort dig, men att känns sig slagen inombords är den värsta
känslan som man kan få. att leva med någon som inte alltid finns
där och ja anklagar inte dig för något. ja har bara undrat
om man är värd de ? hur ja har försökt att hitta en trygghet
som ja kände med dig, men den kom och gick.
rädsla och ständig osäkerhet inombords.
att kommer du lämna mig idag ? tänk om jag säger fel
elle för mycket.. känslan av att känna sig bortgjord.
att behöva gråta sig själv till sömns bara för att man
själv inte vet hur länge ja fick ha dig kvar.
alla gånger du har lämnat mig ensam när ja hade
tårar på kinderna, alla dom gånger som ja har haft
så ont i min kropp att bara tårarna har sprutat
och du har fortfarande sagt nej ja ska ut nu..
då jag verkligen bad dig att stanna.. alla dom nätter som jag setat
 ensam och väntat på dig. undrat vad gör du ? har du roligt ? varför hör
du aldrig av dig och alla dom dagar du komhem sex på morgonen.
 mina ord och min självsäkerhet som sakta sjunk.
då jag jag bara ville att du skulle förstå mig att är det fel att visa
sin flickvän kärlek och uppmärksamhet ? då ja har skrikit, smällt
i dörrar och kallat dig saker för ja har vart så ledsen, typ som att
saker och ting var mitt fel.. ja ville bara bli förstådd ? ja ville bara
att du skulle se mer, att ja gjorde och gör allt för dig.
det gjorde så ont, så ont att bli skrattad rakt upp i ansiktet
när ja mådde dåligt.. alla dom nätter som ja hade döds ångest,
och fick världens panik attacker då jag bara ville att du skulle vara hemma
och hålla om mig. men istället var det dina vänner och öl..

sommaren 2010 var den värsta sommaren i hela mitt liv.
den ja älskar lämnade mig åt sidan och ja
kan inte beskriva känslan ja kände då.. allt för en liten skit
sak kändes det som. men ja hade kännt på mig hela tiden
att de var något som var fel, att de var någonting som höll
på och hända. och hur mycket ja än frågade om de så var de aldrig
så.. ja var blåögd och bara lät alltid hända. ja försökte
göra allt, allt för att rätta till vårat förhållande.. men de hjälpte inte.
de var en sommardag, ja var här hemma. allt hade väl vart bra på
dagen och senare så gjorde jag mig i ordning för alla skulle ju
iväg så då tänkte ja klart ja ska med. helt plötsligt så säger du
varför gör du dig i ordning ? ja jag ska väl med svarade jag ?
nej ikväll är det bara en killkväll, de har ja sagt hela dagen och
grejen var den att de var ingen som hade pratat om de.
ja var så trött att bara bli lämnad åt sidan så ja vart ledsen,
riktigt ledsen.. ja kände bara nej jag orkar inte vara
så här ledsen nå mer. ja försökte verkligen prata med dig men
du bara drog iväg. då kände ja att nej jag tänker inte bara sitta
här och tro att du ska tro att ja bara ska vänta på mig,
ja kände mig sviken så ja packa ihop mina grejer och fick in
till stan. tårarna bara rann och ja undrade bara varför ? vad
gjorde jag för fel.. ja försökte ringa dig men du klicka mig.
jag ringde pappa och tala om hur allt låg till och han blev rädd
att höra hur ledsen jag lät, vilken panik jag hade i min röst..
när ja väl hade gått en timme så hörde ja av mig igen och sa ja
sover hemma ikväll. helt plötsligt var allt mitt fel och du bara ringde
och skrek på mig, ja undrade varför ?
när ja väl mötte upp pappa så pratade vi fort. och han blev minst
sagt bara arg. arg och ledsen för han ville inte se mig så där.
helt plötsligt vände du allt mot mig och du pratade om att lämna
mig helt plötsligt ? du svarade inte mer för den kvällen.

dagen efter åkte ja hem till dig, för att prata och för att du var mer
nykter.. du sov när ja kom hit och ja började städa lite, sen la
ja mig brevid dig hållde om dig och berättade hur mycket ja älskade
dig.. när du väl vaknade så började du gapa på mig och var
jätte arg. sakta kom tårarna igen. två timmar gick, sen kom dom
jobbigaste orden.. det är slut, ja klarar inte mer. vi har gett
oss för många chanser, men vad hade ja gjort i de tillfälle ?
vad hade ja gjort mer än försökt, helt utan vidare så var de bara så..
känslan inom mig gjorde så ont och ja kände bara jag är ingen nu.
ingen utan dig.. ja verkligen försökte och sa, ja lovar att ge ännu mer.
fast de var de ja hade gjort hela tiden.. mitt liv kändes slut,
de fanns inget kvar. ja ville inge mer och ja försökte tala om de för dig.
ja är glad idag att ja hade en vän brevid mig den natten, för ja
var så trött på allt ja kände mig så tom. ja ville inte vara kvar..
trots min överdos med medicin så klarade jag mig.

tiden gick och ja ville bara ha tillbaka dig. ja fick reda på ännu mer
saker som gjorde ont.. och att de var mina vänner också.
ja kunde aldrig tro de, ja kunde aldrig tro på dom orden som kom ur
din mun.. ja minns väl den natten det var en varm sommarkväll,
ja var hemma hos min syster och ja får ett samtal från dig..
du sa saker som gjorde ont ända in i hjärtat och ja tänkte är ja värd de här ?
vad har jag gjort dig för illa ?

tiden gick och efter veckor igen.. så var ja hemma hos dig.
de kändes som att vi var tillsammans igen. men ja fick
svaret från dig att ja behöver tänka mer, men varför ?
varför har du då gjort allt de här med mig ?
under tiden du var på jobbet så fick ja svar på ännu mer..
de ja hade kännt hela tiden och de jag visste innerst inne
och som du nekade var plötsligt sanning !!
ja var inte ledsen mest arg och min puls gick upp högt..
när du väl kom hem talade ja om klart och tydligt vad ja visste.
du fick lite smått panik och då kände jag bara jag orkar inte mer..
ja ville bara gå, men för de så älskade jag dig.
ja gav det en ny chans.. och bara dagarna efter så kom alla
plötsliga sms till din mobil du hade den med dig överallt..
och hade du lämnat den kvar, så var alltid inkorgen raderad..
du fick konstiga samtal och du gick iväg hela tiden.
ibland så satt du och log för du själv så fort ett sms kom..
och om ja låg brevid dig så vinklade du mobilen så mycket
att man inte kunde se något.

ja tog upp de med dig och ja sa vad är det du håller på med nu ?
jag försöker finna tillit till dig igen, ja försöker tro på dig..
och så börjar du så här igen. åh ja var så arg att tårarna bara
kom, varför det var väl inte ja som hade gjort nå fel ?
du svarade bara hon är snälll och rolig att prata med, men bra.
varför ska jag då stanna ? trots att ja prata med dig så fortsatte de.
då tänkte ja att nej du ska få vara själv ett tag och se om de är de
här du vill med oss.. ja gav dig en vecka och vid den tidpunkten
så hade ja kommit fram till att ja ville gå vidare.
du övertalade mig , allt var bra en månad sen var vi tillbaka igen..

varför sa ja då ? när ja väl hade byggt upp min mur så rasade allt igen..
allt fler sms kom från tjejer.. och ja tänkte vad ska jag då vara till för?

tiden gick och gick.. och den 27 januari i år så lämnade du mig igen.
rakt upp och ner och utan anledning. det bara var så, ja var ledsen så
men samtidigt glad för ja mådde skit..  ja plockade ihop allt som var
mitt tog ner tavlor gardiner mm.. tog av mig förlovnings ringen och sa
hoppas du är nöjd över de här och att de är rätt beslut.

tårar tårar tårar..

bara en vecka efter som du lämnat mig så hade du en annan
tjej hos dig och som du redan hållde på med ?
var de ja som gjorde fel då elle ? att ja ringde dig och skällde
ut dig efter noter och frågade hur känslokall kan man vara ?
det hade gått SJU dagar och vi var nästan tillsammans i fyra år !
de gjorde så jävla ont på ren svenska..

tre månader gick och här är vi idag. ja vill lägga allt gammalt bakom mig nu.
allt som har vart vill ja ska vara glömt. ja har hittat mig själv
under den här tiden.. och ja vet vart ja står nu. jag saknar dig och
gjorde även då.. ja vill börja om på ruta ett igen, göra allt bra från början..
och att vi lär oss från de misstag som vart på vägen. ja vill satsa på oss igen.
ja vill visa dig allt fint, för jag älskar dig så otroligt mycket än idag.
ja har aldrig gett upp och ja struntar i alla chanser. det är dig jag vill vara med
och ja hoppas du har tänkt igenom de här nu, för ja orkar inte bli sårad en sista gång..
som de är nu så känner jag mig nykär och ja tycker de är skönt att ja är en
annan person idag.. ja vet mina gränser nu. och ja vill bara vara med dig igen !
och med de så gör ja allt för dig bara nu.. ja vill inte släppa dig, du är fort. den
som ja vill leva mina dagar med. ja känner fort. så stark för dig hjärtat.
det som har vart har vart, men nu är nu.. ja vill göra allt bättre än någonsin !
från ruta ett så ska vi bli starka igen och lägga det gamla bakom oss.
så känner och tycker jag :) jag älskar dig gränslöst dennis.. du är den ända för mig.

- you are my dream..