varför..
Jag står på samma plats som du lämnade mig kvar
Kan inte sluta tänka på minnerna och våra dar
Jag vill kunna tro på kärlek men riskerna är för många
Avståndet mellan dig och mig är för lång nu
Jag har alltid stått framför dig men du väljer att gå förbi
Men jag glömmer aldrig löftet och vi svor på föralltid
Var det bara tomma ord eller vad ska man säga
För nu känner jag saknad av att jag inte har dig kvar
Då jag tappade min heder och all den kärlek jag trodde på
När du svek mig så hårt då du valde att gå
Ser du såren som du lämnade eller hjärtat som du slet itu
Det är jag som står med sorgen och du som byggde upp en mur
Jag som offrade allt för dig men all gick åt helvete ändå
Jag har en bild på vem du var men det är inte samma som idag
Jag vet inte varför men du verkar vara blind
Jag saknar dom stunder då jag kalla dig för min
Som du beter dej nu,vem har du blivit, inte den killen
som jag delade mitt liv med, men struntsamma du är
borta nu. jag vet inte hur jag ska klara det här
men jag ska vara en tapper soldat. Jag försöker leva i
nuet men det är svårt i vissa stunder, men det är så här
det är nu. jag måste inse verkligheten. Du högg mig rakt
i hjärtat och det gör så ont.. Miljoner vackra ord, men allting
dog ut. varför ? Det är de ända jag frågar mig idag.
Det var en framtid med dig jag ville ha, men ja måste
tänka om nu. Jag måste tänka på mig själv nu.
Men jag faller ändå, jag känner mig instängd men
försöker hitta ut. Hjärtat är trasigt jag måste nu bearbeta
de här..
20/4-2007 - 27/1-2011 </3
tre år och nio månader tillsammans med dig.
jag älskar dej och kommer alltid och göra de..
you put tears on my face.
