sjukdommar..
tänkte skriva lite om de.. eftersom det är min vardag och det som finns med mig. jag har haft struma sen tre år tillbaka och det har med ämnesomsättningen i kroppen och göra. det var väldigt jobbigt för mig ett tag pga av de och jag fick många problem. min vardag såg inte längre ut som den hade gjort allt blev begränsat. jag var ofta hemma och var rädd för att gå utan för dörren.. efter som att jag sprang på toaletten hela tiden. ständigt magvärk jag skakade hela tiden och ett tag så kunde jag knappt hålla i ett vanligt glas och dricka eftersom att allt välte ur när jag skakade.. jag hade huvudvärk hela tiden och trött var jag för jämnan. spelade ingen roll hur mycket jag sov.. jag fick ännu mer medicin för mitt hjärta för det slog i otakt eller så fick jag svåra hjärtklappningar så fort jag andsträngde mig. det var en jobbig period som jag knappt klarade mig igenom. tillslut så blev det opperation och man besluta att man skulle ta bort hela sköldkörteln på mig eftersom den var giftig och gjorde mig kropp ännu dåligare.. mina värden var antingen för höga elle låga. det var aldrig något tillfälle då jag mådde bra. opperation gick bra och ja låg kvar i tre dagar. sedan så skulle mitt nya liv börja, men det blev aldrig bättre.. jag lider än idag utav ständig mag värk och vet ibland inte vad det beror på. med min struma så har jag också IBS.. Colon Irritable som man brukar säga. och eftersom stress ses som en bidragande orsak till problem med magen är det vanligt är att man vid diagnos tvingas se över sin livssituation. Det är då viktigt att man gör ett aktivt val gällande hur man vill leva. Kan man acceptera att ha ont i magen, vara lös i magen, känna uppkördhet, eller vara illamående för att kunna fortsätta leva det liv man levt så gäller det att vara tillfreds med det beslutet. Att acceptera att man har sjukdomen kan dock många gånger vara det svåraste i hela situationen, samt att få sin omgivning att förstå hur det är att leva med sina besvär. det är jobbigt och jag skulle helst vilja leva ett normalt liv, men jag kan inte de. allt har blivit begränsat.. jag är inte den som vill gnälla elle bara ligga på soffan. jag vill göra saker se livet, men jag klarar inte de. mina bra perioder med mina sjukdommar dom är ganske långt bort känner jag och det jobbigt. jag vet inte hur nånting kommer sluta elle om jag någon dag kommer kunna vakna upp och känna, jag mår bra jag känner inte att det gör ont någon stanns. kunna vakna med ett leende på läpparna och säga idag ska jag göra de och de.. men jag kan inte planera nånting :/ man känner sig inte normal tillslut..
