Zarah Linnea Moa Nywertz..

känslor..




det finns så mycket tankar, det finns så mycket kvar inom mig.
mitt liv tog en ny vänding för lite mer än en månad sen. och allt
vart verkligen upp och ner, det tog ett tag att vänja sig..
alla depp dagar jag hade, alla dom stunder som ja var rädd att vara
ensam då alla tankarna kom. då jag tänkte tillbaka och saknade oss..
det gör jag idag med, och önskar innerst inne att allt kunde bli bra igen.
men allt kom som en smäll mot hjärtat, de jag kände på mig hände..
jag blev lämnad av den ja älskar mest i mitt liv. och så är de.. de kan ja
säga än idag.. för de är så de är. det var så svårt att ta att han ville ha mig
mindre, men ja kanske mår bättre utav att inte veta varför de blev så här ?
elle går man vidare bättre när det finns en anledning ? ja har börjat vant mig nu,
även om jag kan tänka tillbaka och sakna. att det fanns någon där för mig, hur säker
jag var att ja ville leva med honom, hur rätt allt kunde kännas även om ja mådde dåligt
över saker och ting ibland. så nej, jag tyckte de var bra för de mesta.
även om det fanns sitvationer som var jobbiga, dom nätterna jag grät
mig själv till sömns och undrade är ja värd de här ? de fanns så mycket tankar men ändå
ville ja stanna mer än allt annat. min kärlek var stark och de vet ja, vill höll ihop
länge och du var den som stog mig närmast, och som vet allt om mig.
mina misstag de vet jag, och jag ångrar dom mer än mycket. men de är inget ja
vill prata om. för alla gör väl misstag ? ja kommer ihåg känslan att känna sig ensam och liten
även om han fanns där. hur otillräcklig man kunde känna sig, hur mycket
man än kämpade.. men försökte 24 timmar om dygnet, bara för att visa att de är han
ja vill leva med. han gjorde mig stark i vissa lägen, sen kom det stunder då jag undrade känner
jag honom ? vem har han blivit, vi som stog så nära och helt plötsligt var det avstånd emellan
oss.. som att vi levde två skilda världar. jobbig känsla var de..
ja kommer så väl ihåg alla dom stunder som jag gett allt av mig själv och lovat saker som ja
höll. men för de så gick de åt helvete.. fyra år hann nästan gå, sen lämna du min sida.
du lämna mig kvar med inget och dom starka känslorna. där stog jag själv med tårarna på
kinderna och undrade vad kommer hända nu ? hur ska jag få ihop mina dagar nu utan dig.
för trots allt så var de du som hjälpte mig ur så mycket när vi träffades, tack vare dig är ja
den ja är idag, tack vare dig så lever idag. från att vara ingen, så gjorde du mig till någon.
men ja gjorde också mycket för dig, ja visade hur mycket underbart de fanns i livet,
hur bra saker och ting kan vara. och allt de fick vi uppleva tillsammans och mycket
mer än så.. ja kommer så väl ihåg den dagen då det blev du och ja, då ja var 16 år bara..
ja kommer ihåg vilken bra vändning mitt liv fick tillsammans med dig :)
ja kunde inte vara lyckligare, du var stolt över att få ha mig som flickvänn och du verkligen
visade de dag för dag. men vi har även haft våra svackor.. de vet både du och ja.
dom är inget ja vill prata om, för dom har satt djupa spår i mig. det är de jag vill passera,
men dom bra minnerna med dig dom behåller jag.

du finns i mina tankar, jag älskar dig och ja saknar oss.
<3

20/4- 2007 - 27/1-2011 </3